Är det mannen med den fina slipsen och uppdrag som imponerar?
Personen som ska lyssna på vanligt folk men som inte själv vet hur det är att vara vanlig? Är politikern hon med värsta lönen och största ordförrådet?
Både ja och nej. Men allra mest nej!
De allra flesta politiker är så kallade fritidspolitiker. Oavlönade.
Grannen som sitter i kommunens barn- och ungdomsnämnd eller farbron som är nämndeman. Ibland också (men lite för sällan) sånna som oss tre.
Unga människor som brinner för jämlikhet och vill göra förändringen.
Alla vi "politiker" är personer som läser en massa handlingar, går på många möten, diskuterar förslag fram och tillbaka och fyller våra kalendrar med uppgifter och saker vi tror gör vårt samhälle bättre.
I övrigt är vi inga undantag från andra. Vissa av oss gillar fiske, andra dans eller böcker. Vi jobbar, pluggar, diskar och firar födelsedagar nån gång om året.
Men bilden av politiker är något annat. Just att de är maktens elit, en liten superklick med superpowers. Dessa ska i media ställas till svars, frågas ut och grävas kring. Det är förstås bra. Högt uppsatta politiker har makt, och media ska granska makten. MEN! Till en viss gräns.
För vad händer när politiker aldrig får ha gjort misstag? När politiker ska vara fläckfria? Vad för typ av personer vill då vara politiskt aktiva, och hur väl kan den gruppen som faktiskt vill det representera ett helt samhälle?
Jag vill på intet sätt försvara någon som utnyttjar andra människor eller bryter mot lagen. Det är alltid fel och särskilt när man är i en hög maktposition.
Jag vill dock att vi reflekterar över hur vi ser på politiker och vilka vi vill ha som politiker.
Ska man kunna vara en ensamstående mamma som en gång i tiden snortade kokain och snodde en bil? Skulle du rösta på henne? Eller måste man ha gått på Handelshögskolan och fått högsta betyg?
Vem väljer du den 19 september?
Ellinor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar