Rösta efter egen ficka? Nej. För samhällets bästa!

Eva broms är småföretagare och har tjänat på Alliansens politik.
Trots det vill hon ha en annan regering och betala mer skatt!

Bland annat skriver hon så här:

Jag är egen småföretagare med bra, om än något ojämn, lön. Min man är akademiker med både en stabil, säker och hög lön.

Våra, nu vuxna, barn är självständiga, handlingskraftiga och företagsamma. Den ena är redan själv akademiker och den andra har vågat och valt att satsa på sitt sportintresse kombinerat med studier. Vi bor i en villa i en trevlig, omhändertagande och solidarisk by. Människor här bryr sig om miljön både lokalt och globalt.

Vi är alliansens älsklingar.

Under tiden mellan 1994 och 2006 klarade vi oss utmärkt på våra arbeten men efter alliansens övertagande 2006 har vi konstaterat en stor ökning av pengar i fickan varje gång skattesänkningar har genomförts. Vi har såpass hög inkomst att det verkligen har gjort klirr i kassan.

Vi är på alla sätt innanför i samhället med hjälp av arbetslöshetsförsäkring, sjukförsäkring, ekonomiska möjligheter till extra pensionsföräkringar, fondsparande, medlemskap i Småföretagarnas Arbetslöshetskassa osv.

Vi borde göra vågen varje gång Reinfeldt visar sig.
Vi kunde sköta oss själv och skita i de andra som har råkat hamna utanför.

Istället skriker vi:
Vi vill betala mer skatt!
Detta är orättvist och oanständigt.
För vilka är dom där andra som har hamnat ute i kylan, utan trygghetssystem, skyddsnät, arbete, god vård och rehabiliteringsmöjligheter?

Det är min pappa som är pensionär i glesbygd där vården är ickefungerande. Läkarbristen är katastrofal och det är inte lönsamt för privata aktörer att etablera sig så långt ut i glesbygden.

Det är också vår goda vän som är ensamstående förälder till två barn och som inte har en chans att arbeta heltid och samtidigt kunna ta hand om sina barn på ett anständigt vis.

Flera av mina vänners ungdomar har inget jobb och mitt hjärta brister av att se hur deras självförtroende från studentfesten för bara ett par år sedan har dalat långt under nollstrecket. Flera av dom har arbetat utomlands där svenska ungdomar är högt rankade bland arbetsgivare pga sin goda arbetsförmåga, självständighet och ansvarsfullhet men här hemma blir de, av alliansen, beskrivna som delar av "den frånvarokultur som har etablerats här i Sverige".

Min bästa vän sedan barndomen har arbetat som sjuksköterska i hela sitt liv och har varit den mest arbetssamma, plikttrogna, omhändertagande person man kan tänka sig. Hon gick i väggen för något år sedan och har sedan dess på ett chockerande vis hanterats (helt enligt reglerna) av sin handläggare på försäkringskassan på ett sätt som fullständigt omöjliggör hennes försök att komma igen på arbetsmarknaden.

Vi träffar ju "dom andra" varje dag. Vi äter middag med dom, vi jobbar med dom, vi umgås på släktträffar.

Dessa människor saknar inte vilja, kompetens eller energi att vara en del av samhället utan blir utestängda om de inte är som vi i vår familj.
Jag behöver inte mer pengar till utlandsresor, bättre bil eller dyrare skor.
Jag betalar tusen gånger hellre mer skatt och är delaktig i ett samhälle där alla får plats och där alla individer behövs!

Här kan du läsa hela hennes inlägg på Newsmill.

Värt att tänka på. Att valet inte handlar om vad som är bäst för just mig och mitt, utan för samhället och för oss alla som ska bo här.

Ellinor