Historien om Sverige måste berättas!

Hade förmånen att få vara med på ett trevligt arrangemang riktat till pensionärer på Spegeln i Gävle. Det var musik med Starka Band, kaffe och kaka, lottodragning, men framför allt - politiskt samtal med Bertil Jonsson, fd. LO-ordförande, Carina Blank, kommunalråd och så jag, ung riksdagskandidat.

Jag pratade ur ett barnbarnsperspektiv, alltså ur min generations villkor.
Om att vi är den första generationen som faktiskt får det sämre än våra föräldrar. Om att vi växte upp under 90-talskrisen med köpstopp och indragningar på skolan.
Om hur högerregeringen har försämrat för oss genom att skära ner på komvux, sabbat bostadsmarknaden och fortsätter med piskor istället för morötter i skolan.

Samtidigt har också vi som är unga nu ett väldigt bra Sverige ur flera perspektiv.
Vi är jämställda i större utsträckning, fler pluggar vidare, vi är inte homofientliga på samma sätt, vi har tillgång till massor av information mm.
Trygghet och jämlikhet har varit värdeord som eftersträvats (åtminstone fram till maktskiftet 2006.)

Men det jag saknar och som jag bad pensionärerna om, det är berättandet om hur och av vilka Sverige byggdes. Var vi kommer från. Och ur. För jag kan inte snacka med en 20-åring på stan om folkhemstanken. Då vill jag snacka om jobb åt unga nu! Det farliga med det är dock att den 20-åringen kanske aldrig får höra den historien. För i vårt moderna land har det nästan blivit omodernt med rötter och inne med att vara neutral till det mesta.

Neutralitetet är förädisk. Att få tro att alla partier är ungefär likadana med snarlika visioner och historik är att bli lurad. Unga vill inte bli lurade.
De som byggde landet måste berätta vilka som kämpade sida vid sida och vilka som var motståndarna. Måste berätta att Sverige varit ett ännu hårdare klassamhälle, men att vi tillsammans byggt en stark välfärd som bygger på solidaritet. Att alla ska ha skyddsnät och att man ska falla mjukt om man faller. Att vi valde bort den hårt kapitalistiska vägen där hungriga vargar jagar bäst.

Motståndarna till alla sociala reformer som gynnade flertalet var borgarna med Moderaterna i spetsen. De röstade NEJ till i stort sett allt.

Nej-exempel: allmän rösträtt, 8 timmars arbetsdag, sjukkassan, A-kassan, allmänna barnbidrag, fri sjukvård, 3 veckors semester.



jag och Bertil planerar mötet med seniorerna